An Old Romance
The music thumped loudly in her ear as she moved her body slowly across the dance floor. The base shook her body with every beat. From the core of her bones and out to her fingertips the beat made her body shake. And like lightning the spots colored the dance floor with every color in the rainbow. A man dancing close to her pressed himself up against her. Not really her idea of a good time, but this was how you danced nowadays. Another man across the room caught her eye as he danced, much more respectfully, with a blond. But when her hair whipped his face for the fourth time he backed up and made space for a much sleazier man. Who started to fiddle her ass, which the blond seemed to enjoy. The man whom had moved away was now sitting at the bar. Looking out over the dance floor with a smile on his face. His icy blues caught her forest green eyes and as if she was pulled towards him with a magnet she swam through the people on the dance floor. Leaving the groping man behind.
“Tuff night?” he smiled at her as she sat down on the barstool on his left side. She nodded. “You wouldn’t want a drink would you?” He asked as he leaned over the bar and told the barkeep to bring her a Cosmo. “I guess I do…” she muttered. Thinking he was way to confident for her. “…Why do every man in this room have to rub their stuff up against us girls?” She asked as she picked up her cell phone from her jean pocket. A tactical move from her side, wearing pants at the club, Most certainly to hot to dance in for hours but at least you wouldn’t have to have some guys hand down your panties. “I don’t know, Guess their thinking they need to get something if their not going home with anyone to night” The barkeep brought her her Cosmo and she nodded a thanks. “Wow your confident, aren’t you!” she turned and looked at him. Laughing a little bit. “Why shouldn’t I bee?” “I can’t say it’s charming…” “oh, you love the cocky guys! Every girl here does!” “well… this isn’t my kind of spot actually…” “Really… you don’t say!” “What?” “well, you are wearing pants, nothing screams leave me alone like pants in the club!” “Nothing screams take me I’m easy like a skirt in the club!” He laughed, “That’s true too”. “you want to go someplace else?” he asked after a few seconds of silence. “Like where?” “I know a great coffee shop down the street…” he smiled and held out his hand for her to take it. “Fine!” she giggled and took it. When she had gotten her coat back and they where out on the rainy sidewalk again he turned to her. “Alex by the way!” “Amanda…” she smiled. And then their journey down the street began. They turned a corner and she could already see the starbucks sign. “Thought it was a special coffee shop!” she laughed. “What small cozy coffee shop is opened at 2am?” “I don’t know seemed like you knew a place…”
The next morning she woke to the sound of small hands knocking on her bedroom door. She turned to look and beside her laid the man from yesterday. Sound asleep and naked. “What is it honey?” she shouted as she slowly sat up in the bed. “Mom wanted me to wake you!” a soft voice from the other side of the door replied. “Sweetie, tell your mother I’ll be down soon!” “ok grandma!” She looked at the man beside her. Definitely too old for her… “You must be about 75 years old…” she muttered just before she went in to the bathroom to get her self ready to have breakfast the family.
A little bit of writing
Vinden blåste hennes hår ur hennes ansikte där hon satt och såg ut över havet. ”Jag har alltid tyckt att solnedgången här är den vackraste på hela jorden, annorlunda varje kväll…” sa hon och vände sig om och log emot honom. Han nickade men ville egentligen på peka att hon var det vackraste på hela jorden. Men hon vände sig om igen och fortsatte betrakta solen som sakta målade himlen i mörkare och mörkare nyanser. Han fortsatte betrakta hennes hår som fladdrade i vinden, hennes blonda slingor som dansade kring hennes öron, som smekte hennes kinder. För två veckor sedan kunde han inte ana att han skulle känna så här. För två månader sedan kände de knappt varandra. Men han visste fortfarande inte vad hon kände eller ville.
.
När solen gått ned i vattnet och stjärnornas svaga ljus målade himlen med rymdens svarta tomhet tog hon hans hand och ställde sig upp. ”ska vi gå?” sa hon och drog honom till fötter. Tillsammans gick de, hand i hand tillbaka över bryggan, tillbaka till parkeringen där hans bil stod parkerad i sin ensamhet. ”Vill du att jag ska köra dig hem?” frågade han när han satte nyckeln i tändningslåset. ”kanske det…” svarade hon dröjande och satte sig tillrätta på passagerare sätet. Hon tittade ut över havet en sista gång och vände sig sedan till honom. ”… kan vi inte ha ett litet äventyr?” hon log. ”vad menar du?” ”kan vi inte åka nån stans några dagar, jag är ledig från jobbet tills på söndag…” ”jo, jo visst det skulle vi kunna om du vill!” ”mina föräldrars sommarstuga står ju tom nu! Vi kan åka dit!” hon sken upp och log mot honom ännu större. ”ok” han log tillbaka och vred om nyckeln så att motorn startade med ett hostande brum. ”tack!” hon böjde sig fram och pussade hans kind. Sedan satte hon sig till rätta igen och satte på radion. Hon sjöng med för full halls när de körde ut på vägen igen. Han satt där och lyssnade på hur hennes sammets röst tog ton efter ton perfekt medan han höll koll på vägen. Såg hur bilens lyktor smekte asfalten. Hur månen plötsligt uppenbarade sig som ett stort vitt klot över toppen av en kulle en bit bort.
.
Efter några timmar på vägen hade hon somnat i stolen, med huvudet mot bil dörren och med musiken på högsta volym. Han körde in till sidan av vägen och sänkte musiken och gick sedan ur bilen. Öppnade bagage luckan och plockade fram en filt. Han flyttade henne till baksätet och stoppade om henne där. Sedan satte han sig i stolen igen och lutade sig tillbaka. Sakta tyngdes hans ögonlock till ljudet av ”the Sun” av Maroon5. ”But i cannot forget, refuse to regret. So glad i met you, take my breath away. Make everyday, worth all of the pain that i have. Gone trhough. and mama I’ve been cryin’, cause things ain’t how they used to be. She said the battles almost won, and we’re only several miles from the sun…” sjöng radion mjukt i hans öra.
