A little bit of writing
Vinden blåste hennes hår ur hennes ansikte där hon satt och såg ut över havet. ”Jag har alltid tyckt att solnedgången här är den vackraste på hela jorden, annorlunda varje kväll…” sa hon och vände sig om och log emot honom. Han nickade men ville egentligen på peka att hon var det vackraste på hela jorden. Men hon vände sig om igen och fortsatte betrakta solen som sakta målade himlen i mörkare och mörkare nyanser. Han fortsatte betrakta hennes hår som fladdrade i vinden, hennes blonda slingor som dansade kring hennes öron, som smekte hennes kinder. För två veckor sedan kunde han inte ana att han skulle känna så här. För två månader sedan kände de knappt varandra. Men han visste fortfarande inte vad hon kände eller ville.
.
När solen gått ned i vattnet och stjärnornas svaga ljus målade himlen med rymdens svarta tomhet tog hon hans hand och ställde sig upp. ”ska vi gå?” sa hon och drog honom till fötter. Tillsammans gick de, hand i hand tillbaka över bryggan, tillbaka till parkeringen där hans bil stod parkerad i sin ensamhet. ”Vill du att jag ska köra dig hem?” frågade han när han satte nyckeln i tändningslåset. ”kanske det…” svarade hon dröjande och satte sig tillrätta på passagerare sätet. Hon tittade ut över havet en sista gång och vände sig sedan till honom. ”… kan vi inte ha ett litet äventyr?” hon log. ”vad menar du?” ”kan vi inte åka nån stans några dagar, jag är ledig från jobbet tills på söndag…” ”jo, jo visst det skulle vi kunna om du vill!” ”mina föräldrars sommarstuga står ju tom nu! Vi kan åka dit!” hon sken upp och log mot honom ännu större. ”ok” han log tillbaka och vred om nyckeln så att motorn startade med ett hostande brum. ”tack!” hon böjde sig fram och pussade hans kind. Sedan satte hon sig till rätta igen och satte på radion. Hon sjöng med för full halls när de körde ut på vägen igen. Han satt där och lyssnade på hur hennes sammets röst tog ton efter ton perfekt medan han höll koll på vägen. Såg hur bilens lyktor smekte asfalten. Hur månen plötsligt uppenbarade sig som ett stort vitt klot över toppen av en kulle en bit bort.
.
Efter några timmar på vägen hade hon somnat i stolen, med huvudet mot bil dörren och med musiken på högsta volym. Han körde in till sidan av vägen och sänkte musiken och gick sedan ur bilen. Öppnade bagage luckan och plockade fram en filt. Han flyttade henne till baksätet och stoppade om henne där. Sedan satte han sig i stolen igen och lutade sig tillbaka. Sakta tyngdes hans ögonlock till ljudet av ”the Sun” av Maroon5. ”But i cannot forget, refuse to regret. So glad i met you, take my breath away. Make everyday, worth all of the pain that i have. Gone trhough. and mama I’ve been cryin’, cause things ain’t how they used to be. She said the battles almost won, and we’re only several miles from the sun…” sjöng radion mjukt i hans öra.
